Utvilad och glad basunerade jag ut att här skall minsann putsas och fejas. Vi skall vara lediga i 10 veckor och huset skall vara fint när vi kommer tillbaka i augusti. Barnen brydde sig inte riktigt över min entusiasm, utan hade fullt upp med sina egna projekt. Den lilla kom med slalomhjälm och ryggskydd och jag förstod snabbt varför. Inlines, flera nummer för stora skulle åkas på altanen. Tämligen snabbt ledsnade de på det och gav sig ut på den leriga åkern med dito under fötterna. Jag låtsades inte se. Jag blev dessutom själv sittandes med en kopp rött te, bara stirrandes rakt fram – oförmögen att ta mig till något. Afasi och Apatifasen. Ett SMS senare från en kompis om Latte och Mockaruta och vi gav oss iväg. Väl hemma igen fortsatte leråkningen. Hunden ville oxå vara med.

Leriga inlineshjul, smutsiga tassar, gräsiga barfotafötter och som grädden på moset ett dockhuvud utan kropp fyllt av maskbajs som barnen fascinerades av. Viftade och stod i och skrek att gränsen var nådd – det räckte med lera, gräs och vatten! – Maskbajset får ni lämna utanför. Trodde jag ja – som i ett trollslag var hela hallen fylld av diverse inkråm från dockans huvud. Det bästa jag kom på att säga som ett inbyggt hot var – Om det fortsätter så här kommer Eva & Eva att ringa oss. De som dissikerar och desinficerar svenska hem på TV:s “Rent hus”.

Städlusten är 0, och Eva & Eva kanske bara ett samtal bort. Låter barnen fortsätta fira in sommarlovet och planerar själv för kvällens restaurangbesök.